engelundtarotwelt på webben

En artikelsida på internet
 

Links

Meta





 

En riktig otursdag – eller?

Vaknade med en enorm huvudvärk denna morgon. Släpade mig ändå upp för att sätta på kaffekokaren. När jag kom ut i duschen visade det sig att det var idag som man stängt av vattnet för att på börja stambytet. Jaha, tänka jag och fick helt enkelt torka av fejan med en våtservett

Nu skulle man kunna tro att min dag bara kunde bli bättre men ack så fel. När jag väl hoppat i kläderna och var på väg till bussen, visade det sig att det var tillfälligt stopp i busstrafiken. Ok, då får jag ta cykeln.

Sagt och gjort äntligen var jag på väg mot arbetet. Men nu gällde det att trampa som en galning för att hinna. Jag susade fram i toppfart. Plötsligt kände jag hur hela cykeln blev sned, jag tittade bakåt och upptäckte till stor förskräckelse att cykelfälgen var böjd som en banan. Snart blev de totalstopp och cykeln gick inte ens att leda.

Men nu hade jag en sådan ofattbar tur (förstår fortfarande inte detta själv) , cykeln havererade just utanför en cykelbutik. Jag bönade och bad och cykelhandlaren gav med sig och fixade cykeln på några minuter. Själv fick jag snabbt som attan låna pengar. En kompis tipsade om en sida: mikrolån och banklån Smslånbossen.se en guide .

 

Allt löste sig för mig på några minuter så jag kunde betala cykelreparatören omedelbart. När jag väl kom fram till mitt jobb var jag över en timme sen, men som vi skrattat åt mina missöden hela dagen!

 

Werbung


Ja vad ska man säga?

Trillade på en utmaning att bomba fram en förändring i sökmotorn och jag känner att jag vill göra mitt för att försöka skänka ljus över ämnet. Här kommer mitt URBOTA INSKRÄNKTHET bidrag

Mini-finansiering

Har precis börjat plugga igen, efter 3 år som ställningsbyggare. Det känns både kul och lite skrämmande. En sak som jag redan märkt av är hur mycket mindre pengar man har att leva på.

Förra veckan tvingades jag ta ett lån på 3000 kr för att har råd med studentlitteraturen. Nu är jag orolig att detta skall bli en dålig vana. Tur att jag snart får min sista lön utbetalad!

En text om Warszawas getto

I Polens huvudstad Warszawa bodde det före kriget flest judar i Europa och näst flest i hela världen (efter New York), 360 000. Alla dessa människor trängdes nu i gettot. Men inte nog med det. Dessutom hade det tillkommit ännu fler judar från landsorten. Sammanlagt fanns nu omkring en halv miljon judar innanför murarna. Värst var det för de fattiga och hemlösa. Det var de som levde på gatorna. Det var de som svalt ihjäl först.

När gettot upprättades hade nazisterna bestämt att varje getto skulle ha ett Juderåd, en samling judar som styrde över gettot. Ordförande i Warszawagettots juderåd hette Adam Czerniaków.

I november 1940 hade muren runt gettot börjat byggas, och den blev bara högre och högre. Till slut var den tre meter hög. Judarna var instängda som djur bakom den långa muren, som sträckte sig från slumkvarteren vid Stawkigatan förbi judiska begravningsplatsen och bort till Wielkagatan. Tiotusentals glasskärvor hade bakats in i cementen högst upp på toppen. Den som försökte ta sig över fick händerna sönderslitna. Överst fanns dessutom ett tredubbelt taggtrådsstängsel. Vid portarna stod beväpnade vaktposter.
     
Utdrag från Suzannah Gottfarbs förord till boken "Hamna i helvetet":
Folkmord angår, eller borde i alla fall angå, alla människor! Det angår både den som mördar, den som blir mördad, den som tittar på och den som blundar eller ser bort. Folkmord och etniska rensningar pågår tyvärr fortfarande just nu ute i världen. Det är därfor viktigare än någonsin att ta ställning. Att var och en funderar över sitt eget ansvar.
Genom hela livet ställs man inför olika val - inte bara när det är krig. Kanske finns det någon som blir mobbad eller på andra sätt har det svårt i din skola? Kanske förekommer rasism? Vad är din roll i allt detta? Hör du till dem som retas eller slåss, är du likgiltig, går du din väg eller försöker du hjälpa den som befinner sig i underläge? Det vill jag att du ska tänka över när du läser om hur nazisterna plågade, förföljde och slutligen mördade ett helt folk.          

På kvällarna var det kolmörkt i gettot. Folk på de överfulla gatorna krockade med varandra. Någon uppfinningsrik figur hade lyckats tillverka självlysande kragnålar och sålde till dem som hade pengar. Men det hjälpte inte mycket. Det fanns ingen elektricitet i husen. Och det var svårt att få tag på bränsle till kaminerna.

Varje dag kom några unga tyska män in i gettot för att skjuta rakt in i folkhopen. Det var ett omtyckt nöje bland pojkar i Hitler-jugend att ta sig in i gettot för att öva skjutning mot levande måltavlor.
Överallt syntes sjuka, lidande och svältande människor som satt, låg eller kröp omkring på gatorna. Många barn hade tappat håret. Deras armar och ben var som stickor och revbenen stack ut under den tunna gula huden. En del led av skjörbjugg, andra hade tyfus eller lunginflammation. De föräldralösa barnen satt ensamma på gatan och tiggde mat, medan de som fortfarande hade några krafter i behåll stod på vakt utanför bagerierna för att försöka stjäla en brödbit. Ibland blev de halvt ihjälslagna, när de springande försökte äta av det stulna brödet. Ingen fick gå utanför muren. Men för att få mat måste man ta sig ut. Det var bara de minsta och magraste barnen som hade en chans att ta sig igenom sprickor och gluggar i muren för att rota i soptunnorna på den andra sidan. Kanske hittade de något ätbart eller något annat som de kunde byta mot mat. Det fanns en hel hord av små barnsmugglare i gettot som försörjde hela sina familjer. På den andra sidan gick folk omkring nästan som vanligt och handlade på marknaden och levde sina liv. Visste de inte hur judarna plågades till döds på andra sidan muren? Visste de inte eller brydde de sig inte?

Det här är ett utdrag från "Hamna i helvetet", en bok av Susannah Gottfarb om andra världskriget och Förintelsen.